I Malmö var det kaos på stationen. Det hade hänt en olycka och det var fullt med folk, stressade människor, arga människor som Ossian och Mamma var tvugna att ta sig förbi. Det var dessutom två konstiga gubbar som ville prata med Ossian hela tiden och ge honom saker trots att Mamma sa nej och försökte slippa undan dem. Det var jobbigt för Ossian och Mamma. Men de klarade det och de tittade på vagn. Ossian fick provsitta (han är för lång för de flesta modeller) och godkände. Så vagnen fick följa med hem.
Mamma pustade ut när hon kom hem. "Äntligen!" sa hon. Hon var skakig i armarna efter kaoset i Malmö. Hon har ju också lagt ner mycket tid på att hitta den bästa tänkbara vagnen åt sina två guldklimpar. Nu var det hög tid att få tag på en vagn. Den skulle vara tillräckligt hög för Ossian, ha platser som är vända mot den som kör (så att Mamma har koll hela tiden), ha svängbara hjul, stor korg undertill, inte vara bredare än 78 cm, ha ett handtag som kunde bli tillräckligt högt för Pappa, och så skulle vagnen gärna vara svart eller grå. Tänk, alla önskemål tillgodosedda! Kanske var det också därför Mamma sa "äntligen"?
Det blev en provtur när det skulle ut och äta kvällsmat.
Ossian gillade att åka vagn med Nelly. Han kunde titta på henne hela tiden och ge henne nappen om hon ville ha den. Han kunde också hålla henne i handen när de åkte. Nelly var mycket nöjd med att ha sin storebror på så nära håll. Bra vagn. Äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar