Eftersom Nelly stoppar en massa saker i munnen ville föräldrarna inte ha en barrande gran i hemmet. Därför inhandlades en plastgran. Men den saknade en väsentlig del och gick inte att montera, dessutom barrade den en förfärlig massa plastbarr. Skönt att den åkte ut!
Istället skulle familjen köpa en Kungsgran, en sån där Disneygran med tjocka barr som sitter kvar på granen hela vintern. Men varje dag efter dagis när Ossian skulle få välja ut en gran var det något som inte stämde. Antingen hade försäljarna inga små granar, eller så var det något annat.
Men idag hade Mamma kollat upp noga att det fanns små granar att välja bland. Hon bad t o m granförsäljaren att ställa undan några små granar till Ossian att titta på efter dagis.
Men när Nelly och Mamma skulle hämta Ossian på dagis hade det börjat snöa. Det snöade mer och mer. Det blev riktig snöstorm! Men inget skulle hindra ett granköp idag.
Nelly och Ossian satt omstoppade och inpackade i syskonvagnen och hade det mysigt i alla filtar. De tittade ut genom en öppning i rengskyddet, på Mamma som knappt syntes bland alla virvlande snöflingor.
Granförsäljaren hade helst hållit sig inomhus men Mamma hade förklarat för honom på förmiddagen hur viktigt det var att de fick en gran idag. Han bet ihop och höll upp några granar som Ossian fick välja mellan. Ossian satt som en kung i vagnen och sa nonchalant nej till varje gran. Granförsäljaren och Mamma ropade i snöstormen, in i vagnen "Den här då?!!!". Nej...
Då ropade Mamma att de skulle köra hem. Hon vände vagnen och gav snabbt en sedel till försäljaren som packade in en liten gran i ett nät och la den undertill i vagnen. Väl hemma och inne i porten tog Mamma fram granen. Ossian ropade till av förtjusning "Titta, vi har en gran!!!". Men granen var så blöt av snön att den fick vänta några timmar med att komma in i värmen. På kvällen kunde Ossian klä granen och Nelly tittade på.